Sommar


21 juli 1986

21 Det var den dagen pappa valde att inte leva längre. Och Johanna har namnsdag.

Vår - juli...

   ...en evighet eller..???

Maj var fantastisk med fint grävväder, nya rabattideer och många besök på trägårn.
Jag var ute jämt och njöt , svettades och grävde lite till.

Sen började allt VÄXA !!! Kollade varje litet ogräs och var så nöjd med allt.

Hela tiden hade jag planeringen av Makens kalas i huvvet. Kontroll, kontroll...
Och så bestämde jag mig för att hyra boden vid Paviljongen... trots att jag skulle vara "ledig" i sommar...
Men jag tyckte det var lite för lyxigt att vara ledig i juli OCKSÅ...

Så jag packade in mig där nere och har varit där varje dag utom vid kalaset.

Vädergudarna var på min (vår) sida och vi kunde vara UTE hela kvällen/natten.
Maten var jättegod, tårtorna räckte och Maken blev överraskad med musik och gäster som sagt att dom inte kunde komma. Glädjen över att dom kom ändå var jättestor!!!

Tänk om man skulle ta och träffas lite oftare - men inte alla på en gång.
Kalaset höll på i ett dygn - och först nu en vecka senare - är jag "normal" igen.

PS. det går så himla bra att ha roligt OCH vara nykter, tycker jag.

Att säga nej...

           .......är faktiskt bara ett snabbt övergående obehag!
Jag har varit en riktig mes större delen av mitt liv. Har aldrig sagt ifrån på riktigt. Och när jag någon gång har gjort det har jag haft dåligt samvete och ont i magen - för tänk om nån har blivit sårad, sur, arg eller ledsen!
 
Allt har jag hållit inom mig - inte konstigt att det till slut blev fullt i ryggsäcken.
Någon i min närhet brukar säga "vad är det värsta som kan hända"?
Svaret är att det inte händer något revolutionerande!!!

Tänk vad många dagar som gått åt till att oroa sig - i onödan!!!

För att vara övertydlig - jag menar inte att man ska gå genom livet som en egotrippad ångvält!
Men att man ibland får göra slut med personer som är missundsamma, oärliga, dumma och avundsjuka.
Man behöver inte finna sig i att bli trampad på.

Riktiga vänner är vänner i nöd och lust och respekterar varandra. Så de så!

PS. det känns bra att vara vän med sig själv - också!

RSS 2.0