mariannestext

 

Det här är min egen gitarrist. Förra fredagen var vi och såg en annan, som också kan spela gitarr.
Han heter Hank B. Marvin och fyllde Globen med entusiastiska åhörare.
Det var andra gången jag fick uppleva honom live!
Imponerande att göra så bra framträdande när dom spelat låtarna tusentals gånger!
Något att leva på ett tag.

I dag kom jag på mig med att göra lussekatter! För mig är det ett stort projekt, så det gäller att inte tveka för länge. Enligt Maken blev dom goda!

Sen blev det Robinson-tårta med Syster.
(Hon har fått såna krav på sin omgivning, sen hon blev tv-kändis...)
Kul att få veta lite mer än det pladder dom visar i programmet...

Och så kom det lite adventssnö till sist!

På stadsresan sprang jag ut och in på antikaffärer o.dyl. och hittade ett rött broderat ylledraperi.
Det sitter nu till vänster om mig, vid dörren.
Det ser ut som om det alltid har suttit där! Bild visas senare...

PS. i morgon ska jag på julskyltning!

 


Lugnet före stormen kanske...

Efter den här helgen blir inte ditt liv detsamma...
Du kommer att ha fått många nya vänner...
För att inte tala om alla som redan känner dig...
Du kommer att gå på massor av premiärer och trängas med andra kändisar...
Och vika ut dig i diverse publikationer...
Du måste ha åsikter om allt från bästa träningstipset till klimatet...
Du får vara gästkock i en miljon matprogram...
Du kommer att få tala ut hos Malou...
Sen blir det Lets Dance...Doobidoo...
...eller kanske en egen show...
Någon kommer att spökskriva dina memoarer...
En julskiva är självskriven...
Sen blir det sommarturne med Robert Wells...
...eller barturne med valda delar av R.gänget...
(det kanske behövs någon som är nykter också)
Efter dessa krävande upplevelser är det dags att bli utbränd...
Självklart vilar du ut i en varmare miljö...
...och har sålt storyn till högstbjudande blaska...

PS. jag önskar dig en fantastisk fortsättning på livet!
Kram från Syster.
Det blir snart TÅRTA IGEN!!!!!!!

Hundar har alltid funnits i mitt liv. Jag är ingen hundmänniska utan har sett dom som familjemedlemmar sen jag var liten. Dom avlöste varann under åren, men jag tror inte vi var utan hund någonsin.
En gång blev syster biten av en gråhund. Vi var kanske 3-5 år.
Jag minns blodstänket i smöret på matbordet.
Mamma hade dukat för middan och slängde upp syster på bordet, medan hon ringde en granne.
Pappa hade inte kommit hem från jobbet och hon fick åka med grannen till doktorn.
Ambulans vet jag inte om det fanns då!?
Jag fick vänta ensam hemma tills pappa kom hem.
Sen hade syster en "mössa" som hon fått av doktorn.
Det blev några stygn i huvvet och mössan skulle bytas då och då.
Hon fick ett srort ärr ovanför pannan och vid hakan.

Nu var ...... dum, sa hon. Men hunden var kvar... i många år.

PS. ingen av oss blev rädd för hundar efter det här!

  

Stockrosen får agera symbol för att november inte alltid är en grå månad med grå upplevelser.
Hela helgen har jag haft besök av A.
Vi har "bara varit".
Ätit lite mat, druckit flera liter TE, ätit frön och lite godis, sett på filmer utan reklam!!!, läst tidningar, sovit, varit uppe till kl 4(det blev ingen gröt), pratat, pratat och pratat, hämtat lite luft och tittat på den vilande trägårn, gosat med R. (som sov hos A.)
Vilken tur vi har som har varann!
Vi får vara precis som vi är för varann - och det är precis så det ska vara!

PS. Maken var i Kougsta, så sport och nyheter har inte förekommit  under helgen...