mariannestext

 

... har lyckats klösa mig in på M:s blogg igen. Jag förstår att ni har saknat mig!
Julen är över, men här ser ni att det var jag som fixade julklapparna.
Jag har alltid varit intresserad av snören.
När jag var liten satte dom upp snören på ett skåp i badrummet. Det tyckte jag var roligt.
Nu för tiden får jag dricka vatten i en skål i badkaret.
Förut hade jag ett glas i diskhon, som jag drack ur, men det är bra med lite variation.

Det har ju varit rätt så kallt ett tag och då blir jag lite rastlös.
Dom som bor hos mig tycker att jag är jobbig då...
Det kan bero på att jag klöser på tapeterna och hotar att hoppa upp på skänken där det finns tända ljus...

Då först fattar dom att jag vill gå ut. Jag gömmer mig under köksbordet och kommer inte fram förrän dom lockar mig med ett snöre. Det kan hända att jag biter dom lite, så dom ska fatta att jag inte är nån mes-katt.
Till slut låter jag någon bära ut mig. Jag låtsas frysa för då bär dom mig längre...
Man får inte vara dum!
När jag blir nedsläppt så gräver jag en grop och gör det jag måste, gräver över och springer snabbt upp på bron, plingar på dörrskramlan och blir insläppt.

Den där vita saken envisas med att komma hem till mig lite då och då.
Han är nog inte så farlig, men för säkerhets skull så fräser jag åt honom och då håller han sig på avstånd.

PS. M: har pratat om att jag ska få ha en egen blogg. Vad säger ni om det?