mariannestext

Hundar har alltid funnits i mitt liv. Jag är ingen hundmänniska utan har sett dom som familjemedlemmar sen jag var liten. Dom avlöste varann under åren, men jag tror inte vi var utan hund någonsin.
En gång blev syster biten av en gråhund. Vi var kanske 3-5 år.
Jag minns blodstänket i smöret på matbordet.
Mamma hade dukat för middan och slängde upp syster på bordet, medan hon ringde en granne.
Pappa hade inte kommit hem från jobbet och hon fick åka med grannen till doktorn.
Ambulans vet jag inte om det fanns då!?
Jag fick vänta ensam hemma tills pappa kom hem.
Sen hade syster en "mössa" som hon fått av doktorn.
Det blev några stygn i huvvet och mössan skulle bytas då och då.
Hon fick ett srort ärr ovanför pannan och vid hakan.

Nu var ...... dum, sa hon. Men hunden var kvar... i många år.

PS. ingen av oss blev rädd för hundar efter det här!