mariannestext

 


... här har jag legat och puttat på M. men hon har inte fattat ett dugg.
Men nu plötsligt får jag komma till tals!

Jag heter Reidar och är snart 15år. Det kan man inte tro för jag är vältränad och smidig.
Jag bor i ett hus i skogen, med M. och U. som inneboende.
Dom lyder min minsta vink, för jag har uppfostrat dom ordentligt.

När dom inte fattar att jag vill gå ut så klöser jag på lämpliga ställen, och då blir det fart på dom.
Dom har hängt en pingla på ytterdörren och den använder jag när jag vill in.

Jag äter gärna färsk mat, men den får man fixa själv.
Vatten dricker jag i ett fat i badkaret, mest för att M. och U. tycker det är så roligt.
(Dom är verkligen lättroade).

På natten sover jag i deras säng. Jag har lärt dom att inte störa mig, så ibland ligger dom långt ute på kanten.
Dom säger att det inte gör något...

I vinter har det ju varit väldigt kallt och då vill jag inte gärna gå ut.
Då har jag lärt dom, att dom ska bära ut mig och följa med mig en sväng 
så jag får... ja, ni förstår. Så fort jag har grävt över... så springer jag in.

M. gör fina grävplatser, som jag använder när hon inte ser.
Hon blir gnällig när hon upptäcker det.

Ibland kommer det en vit fjant och hälsar på. Han verkar tro att han är väldigt speciell.
Men det tycker inte jag. Han får nosa på mig, men när jag fräser så går han.
Mesigt tycker jag, för han är mycket större än jag.

Nej, nu måste jag vila lite.

PS. jag kanske skriver fler gånger om ni tjatar.