mariannestext

 

... det är lika bra att berätta det själv.
Det började för ca 1 1/2 år sedan. Han kom och hälsade på med två kompisar.
Inte min typ trodde jag och lite för ung...

Men det blev kärlek vid första ögonkastet för min del.
Han har världens finaste ögon!
Han är glad och positiv och väldigt gosig...

Vi träffas lite då och då och jag är tacksam för varje minut.
Han trivs med sin familj, så jag får nog vara "den andra" i hans liv...

PS. Maken har accepterat vårt förhållande.

 


... här har jag legat och puttat på M. men hon har inte fattat ett dugg.
Men nu plötsligt får jag komma till tals!

Jag heter Reidar och är snart 15år. Det kan man inte tro för jag är vältränad och smidig.
Jag bor i ett hus i skogen, med M. och U. som inneboende.
Dom lyder min minsta vink, för jag har uppfostrat dom ordentligt.

När dom inte fattar att jag vill gå ut så klöser jag på lämpliga ställen, och då blir det fart på dom.
Dom har hängt en pingla på ytterdörren och den använder jag när jag vill in.

Jag äter gärna färsk mat, men den får man fixa själv.
Vatten dricker jag i ett fat i badkaret, mest för att M. och U. tycker det är så roligt.
(Dom är verkligen lättroade).

På natten sover jag i deras säng. Jag har lärt dom att inte störa mig, så ibland ligger dom långt ute på kanten.
Dom säger att det inte gör något...

I vinter har det ju varit väldigt kallt och då vill jag inte gärna gå ut.
Då har jag lärt dom, att dom ska bära ut mig och följa med mig en sväng 
så jag får... ja, ni förstår. Så fort jag har grävt över... så springer jag in.

M. gör fina grävplatser, som jag använder när hon inte ser.
Hon blir gnällig när hon upptäcker det.

Ibland kommer det en vit fjant och hälsar på. Han verkar tro att han är väldigt speciell.
Men det tycker inte jag. Han får nosa på mig, men när jag fräser så går han.
Mesigt tycker jag, för han är mycket större än jag.

Nej, nu måste jag vila lite.

PS. jag kanske skriver fler gånger om ni tjatar.

  

... kommer våren smygande.
Ljuset är tillbaka och dagarna är längre.

Gick till Gammelstugan idag och snön nådde upp till knäna på vissa ställen...
Har sett grönfinkar och gråsiskor. Orrarna har suttit i björkarna och ätit knoppar.

Tvätten fryser inte utan fladdrar lite tjusigt i blåsten.
Skottar ut snödrivorna så det ska tina fortare.

En röd trädgårdsspade tittade fram under snön.
Ett litet gjutet rabarberblad syntes också på en sten.

Katten R. har klättrat i ett träd och spatserat på staketet.
Han går även ut utan sällskap.

Maken har börjat med "ven". Det har gått åt mycket ved den här kallvintern.

PS. i morgon fyller barnbarnet P. 12 år.

 

... är det dags för snön att ge efter för VÅREN!!!

Ja, jag vet - det ÄR otroligt att det kommer att vara snöfritt om två månader.

Men så är det! Då är det dags att elda fjolårsgräset.
Längtar efter att gå omkring på gården - var jag vill - inte bara i de skottade gångarna.

När jag inte kan sova så planerar jag och gräver och sitter och vilar i skuggan.

Den här vintern börjar bli jobbig nu.
Det känns som om jag är på väg ut ur idet. Sakta, sakta, sakta...

PS. katten R. har varit ut själv - flera gånger...

 

... och vintern är väldigt vacker.
Det har varit tunga dagar och just nu känner jag mig "avstängd".
A. har varit här i helgen och det har varit så bra.
Prat och skratt, film och sovning, promenad och mat och lite te emellanåt.
Tittat på gamla kort. Ska kanske göra förstoringar av några.

Tänk om jag kunde skriva - då skulle det bli en släktkrönika.
Har tänkt mycket på mammas familj och det finns mycket intressant att berätta om.

PS. bilden föreställer ett cementrör som ska flyttas till ett "besvärligt ställe"...

 

... har somnat in.

Det är en ny känsla att inte ha mamma i livet.

Hon fick ett långt liv, men jag kan inte låta bli att undra om hon var nöjd med hur allt blev.
Mamma gjorde aldrig något väsen av sig. Det var pappas område.
Hon skötte hemmet - perfekt - och jobbade i affär under många år.
Jag kommer att sakna hennes köttbullar, älgstek, bullar och en massa annan god mat.

Hon var duktig på att sy och Syster och jag hade ofta lika kläder.
Hel och ren - det var viktigt!
Han sa alltid till oss att klä på oss ordentligt - även när vi blev vuxna.

Man kunde berätta saker för mamma. Hon var alltid tyst om det man sagt.
Ibland hade hon nog velat slippa höra om våra förehavanden...

Hon fick två barnbarn och två barnbarnsbarn.
Mina två flickor hade en intresserad och snäll mormor.
Massor med tid och tålamod ägnade hon åt dom.

Sina svärsöner gillade hon oftast - men det fanns undantag...
De två sista fick högsta betyg.

Många tankar snurrar så det får räcka för den här gången.

PS. Hon har ju alltid funnits

 

... har lyckats klösa mig in på M:s blogg igen. Jag förstår att ni har saknat mig!
Julen är över, men här ser ni att det var jag som fixade julklapparna.
Jag har alltid varit intresserad av snören.
När jag var liten satte dom upp snören på ett skåp i badrummet. Det tyckte jag var roligt.
Nu för tiden får jag dricka vatten i en skål i badkaret.
Förut hade jag ett glas i diskhon, som jag drack ur, men det är bra med lite variation.

Det har ju varit rätt så kallt ett tag och då blir jag lite rastlös.
Dom som bor hos mig tycker att jag är jobbig då...
Det kan bero på att jag klöser på tapeterna och hotar att hoppa upp på skänken där det finns tända ljus...

Då först fattar dom att jag vill gå ut. Jag gömmer mig under köksbordet och kommer inte fram förrän dom lockar mig med ett snöre. Det kan hända att jag biter dom lite, så dom ska fatta att jag inte är nån mes-katt.
Till slut låter jag någon bära ut mig. Jag låtsas frysa för då bär dom mig längre...
Man får inte vara dum!
När jag blir nedsläppt så gräver jag en grop och gör det jag måste, gräver över och springer snabbt upp på bron, plingar på dörrskramlan och blir insläppt.

Den där vita saken envisas med att komma hem till mig lite då och då.
Han är nog inte så farlig, men för säkerhets skull så fräser jag åt honom och då håller han sig på avstånd.

PS. M: har pratat om att jag ska få ha en egen blogg. Vad säger ni om det?

 

... allt hänger ihop. Stavpromenerade till Döda Fallet idag och kom att tänka på hur det var på byn för inte så länge sen. I den här vackra lagårn hämtade vi mjölk, hos tant Olga.
När jag var 5-6 år fanns det en affär till vänster om lagårn. Numera är det bostadshus.
Nedanför lägdorna går järnvägen och längst ner finns älven.

I många hus på byn har jag inte varit in sen jag sålde jultidningar eller följde med mamma, pappa och syster till någon som hade TV. Det fanns en tid när det inte ens fanns EN TV i ett hem!

Även om mycket har ändrats så bor det folk i de flesta hus, men inte lika många som förut.

Döda Fallet var en spännande lekplats. Vi cyklade dit flera gånger i veckan.
Det fanns en kiosk uppe vid vägen och där inhandlades 50-öres jordgubbsglass.
Jag minns hur den smakade.
Nere i Döda Fallet var det ofta utländska bilar Ordet turist fanns inte då.
Vi gick nerför den långa, branta trappan över järnvägen. Man visste att man måste se sig för så det inte kom något tåg.
Sen var det fritt fram att gå runt på stenarna. Några vågade klättra där det var farligt...

Jag minns inte att det hände oss något.

PS. vi lekte på sågen också, men det är en annan historia.

 


... är bra att ha!

Om man hittar ett gammalt cykelhjul t.ex.
Då kan man göra en "taklampa".
Har tänkt hänga torkade rönnbärsvolanger under glaslyktorna så det blir lite kristallkronekänsla.

Har man fula tapeter kan man klä en vägg med bilder istället.
Som tidningsmissbrukare har jag massor att välja på.
Man kan ha ett tema: en färg, natur, recept, svart-vita bilder, texter osv.
Här har jag valt bilder med ansikten och blommor.
Mellan bilderna har jag satt remsor av textsidor.

Att hålla på med sånt här är det roligaste jag vet!

PS. hur fantiserar du?

 


... såg det ut så här innan solen försvann.

Allt är alldeles luddigt, även tvätten som hänger på bron...

PS. premiär på Antikrundan. Hurra!!!

 


...tror jag att alla gör, men man kanske inte ser det så.

Jag har alltid gillat färg och form och dofter - allt från parfymer till vårlukter.
Här visar jag en del av min ca. 300 miniatyrflaskor stora parfymsamling.
Längst ner syns några dofter i vanlig storlek.

Många luktar apa och några luktar jättegott.

Vissa dofter finns bara en kort tid och vissa blir långlivade.
En del får jag ont i huvudet av.
Vissa är mesiga och andra är sliskiga eller för snälla.

Jag har några favoriter som jag använder ibland.

PS. vad samlar du på?

 


... så här tror jag det är meningen att draperiet ska sitta och det har nog varit två våder.
Men jag tycker det är finare med broderiet upptill.

Tack för vänliga kommentarer!
Bra att det finns fler som trivs hemma!

PS. i morgon är det dags för hårförändring...

  


...och varmt känns draperiet. Ibland hittar man det man inte vet att man behöver.
Det här draperiet är ett exempel på det.

Vid ett besök i huvudstaden var jag in på Old Touch på Upplandsgatan.
Rekommenderas varmt om man är intresserad av allt som är gammalt!
Butiken är inte så stor men fylld från golv till tak med ALLT.

Jag tittade up i taket och där hängde MITT draperi!
"Min" datorplats blev med ens ombonad och mysig.
Den gamla dörren ser ännu mer hemma ut. Den är ju en gammal lad-dörr från början som har hittat hem...
Broderiet är inte rosa utan gult.

När jag sitter i soffan så ser jag hela härligheten tack vare öppningen mellan rummen.

PS. jag längtar hem även innan jag far hemifrån!

 

Jag bor i ett vinterparadis och jag är så glad att jag äntligen har börjat sätta värde på denna ljuvliga årstid.
Naturen vilar och jag funderar på nya grävprojekt.
Undrar hur rabatterna klarat sig.
Hann dom rota sig, plantorna jag delade i höst?
Och busken som jag flyttade-hur klarar den vintern på sin nya plats?
Och så Makens födelsedagsbuskar-hur trivs dom?

Jag lämnade alla skålar och rabarberblads-gjutningar kvar ute och hoppas dom klarar sig hela...

PS. imorgon är en annan dag.